tisdag 1 december 2009

Boktips inför julen

Jag och några vänner har en bokcirkel tillsammans där vi läser böcker och diskuterar dem över en soppmiddag hemma hos någon i cirkeln. Den senast lästa boken är Garp och hans värld av John Irving. En ganska speciell bok minst sagt. Författaren T.S Garp växer upp med sin excentrisk mamma Jenny, en sjuksköterska som skrivit en bästsäljande bok om sitt märkliga liv. Garp själv röner inte lika stora framgångar med sina böcker. Det blir inte lättare av att hans relation till hustrun Helen blir allt mer tilltrasslad vilket slutligen leder till stor katastrof för hela familjen. Bisarr men härlig läsning. Jag förundras över John Irvings talang att måla upp scener som ibland är dråpliga, bisarra och otäcka på samma gång.
Här är några andra av de böcker som vi har avverkat i bokcirkeln:
Ian McEwans Chesil beach utspelar sig i början av 60-talet och handlar om det unga paret Edward och Florence. Nygifta sitter de på hotellrummet och äter bröllpsmiddag, till synes lyckliga. Men bakom den lyckliga fasaden har båda helt olika förväntningar på livet som man och hustru, och nervositeten inför bröllpsnatten tilltar. Vi blev alla väldigt förtjusta i den här boken. Språket är fantastiskt. Ian McEwan kan konsten att med väldigt få ord ge en exakt beskrivning av miljöer, stämningar och känslor.
Vackert, kort och gott.
Vi hade stora förväntningar på Emily Brontës klassiker Svindlande höjder. En bok som många refererar till som sin bästa bok. Den ska helt enkelt vara underbar. Varför var det ingen utav oss som förstod när vi läst klart. Karaktärerna är fruktansvärt osympatiska och elaka mot varandra. Det älskande paret som står i centrum för handlingen, och vars olyckliga kärlek man får följa, väcker inga sympatier överhuvudtaget. Kanske är det skildringen av människors mörka sidor med hat, svartsjuka och hämnd som är det speciella med boken. Kanske missade vi något avgörande. Men hos mig väckte den faktiskt mest irritation.

Vad är detta vad av Dave Eggers är en fruktansvärd skildring av Valentino Achak Dengs liv. Deng tvingas som ung pojke fly undan inbördeskriget i Sudan. Tillsammans med en stor grupp pojkar som har förlorat eller kommit bort från sina föräldrar, börjar han vandra mot Etiopien. Många pojkar dör en fasansfull död på vägen, men Deng når fram till Etiopien och lyckas efter flera år i flyktingläger komma till USA. Flykten från Sudan och livet i flyktinglägret skildras parallellt med Dengs nya liv i USA. Den här boken är så hemsk att jag ibland var tvungen att lägga den ifrån mig. Det värsta är att det inte går att intala sig själv att det inte har skett på riktigt.
/Linn

9 kommentarer:

  1. jag gillar filmatiseringen av Garp och hans värld! Fast nu är det säkert 10 år sedan jag såg den... Undrar om den håller?

    /Sofia

    SvaraRadera
  2. Jag kommer ihåg en grej från svindlande höjder; en husa eller nått som säger typ att "om man inte gjort ett halvt dagsverke före klockan tio på förmiddagen är hela dagen förstörd". Det tänker jag ofta på.
    /Mattias K.

    SvaraRadera
  3. S: Vill verkligen se filmatiseringen av Garp!
    M: Skulle man gå efter den devisen så är det många dagar som har blivit förstörda. KOmmer du ihåg vad du tyckte om Svindlande höjder?

    SvaraRadera
  4. Jag har inte heller sett filmatiseringen av Garp, däremot har jag läst boken, gillade den också skarpt! Kommer speciellt ihåg en viss otäck och bisarr händelse, ville nästan blunda när jag läste :)

    SvaraRadera
  5. Julia, nu blir jag nyfiken på vilken otäck händelse det är du tänker på? Har det med tungor att göra?

    Kan lägga till att jag gillar boken också (Garp) men har vaga minnen av den, minns filmen tydligare.

    Måste kommentera lite ang. Svindlande höjder också. Jag läste den i somras och håller med om att de flesta i persongalleriet är väldigt irriterande och man vill bara säga snälla lägg av... Mörk är den onekligen hela tiden. Det händer väl i stort sett ingenting positivt men det är som jag ser det en av poängerna med boken.

    Ska man jämföra Brontë-systrarnas böcker gillar jag Jane Eyre mest. Agnes Grey var också bra. Fast de är eg. helt annorlunda mot SH.

    SvaraRadera
  6. Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av SV egentligen. För mig var det väl inte så mycket att boken var mörk och hemsk. Det får det absolut vara, men det fanns liksom inget i karaktärerna som var försonligt eller som man hade förståelse för. Så då tappade jag liksom intresset och tyckte att de kunde skylla sig själva som var sådana idioter.

    SvaraRadera
  7. Minns ingenting från Svindlande höjder förutom det där med husan. Och att det var kusligt väder. Blir lite sugen på att läsa om den nu, bara för att se om jag håller med om att dom är sånna idioter. Men jag har fått nog av klassiker på ett tag, efter att ha fullkomligt ruttnat på Pickwickklubben. (ville så gärna vara med i Elins & siskas fantastiska läsecirkel, men det gick ju inte...)

    /Mattias K.

    SvaraRadera
  8. S: Jag tänker på den där scenen i en bil när någon får en växelspak (utan knopp) i ögat med mera... Usch och fy!

    SvaraRadera
  9. M: Pickwickklubben ja... Jag blev ju så inspirerad av Elin och Siska att jag föreslog att vi skulle läsa den i min bokcirkel. Men vi la ner den innan vi hann börja. Blev väldigt osugen när jag såg hur trälig alla tyckte att den var. Nu blir det Revolutionary road istället!

    SvaraRadera