
Måste citera lite till för att ni ska förstå hur bra det här är:
"Jag är bara alldeles, alldeles übervanlig, ingen talang, inget missfoster, det är liksom inte så att jag står framför spegeln och bara UÄÄÄÄH MITT LIV ÄR FRUKTANSVÄRT och spegeln spricker och allt går i kras och jag börjar hugga mig med skärvorna och fradga krullar sig ur munnen och det spelas sorglig musik av små kortväxta fiolflickor i spända kjolar.
Nej.
Istället vandrar jag runt runt som ett förvirrat marsvin helt utan framtidsutsikt och mål."
Ser ni? Erkänn att ni vill läsa den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar