För det första är det en väldigt bra titel på den här boken, OCH ett väldigt snyggt omslag. För det andra så är den precis lika bra som den ser ut!
Vi får träffa Maja (16) just när hon sågar av sig sin tumme, eller i alla fall en liten bit av den. Det händer på skulpturlektionen (Maja hävdar envist att en hylla kan också vara en skulptur!) och lärar-Valter kontaktar hennes föräldrar. Pappa blir förstås orolig och verkar tro att hon gjort det med flit. Alla verkar tro att Maja är psykist labil och det irriterar henne. Något som irriterar henne ännu mer är att hennes mamma inte hör av sig. Även om de inte bor ihop (Majas mamma och pappa har varit skilda sedan Maja var 3 år) så kan man väl förvänta sig att hon hör av sig när hennes enda dotter sågat av sig tummen? Majas mamma har aldrig varit som andra mammor men Maja blir ändå lite orolig. Men mest är hon arg!
Denna Jenny Jägerfelds andra bok är väl värd sin Augustprisnominering! Läs den!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar