För Donna Tartt tog det ca 10 år att komma med bok nr 2: Den lille vännen. Efter att ha tittat runt på internet verkar åsikterna om den här boken vara allt från pest till fantastiskt underbart bra.
Själv blir jag fascinerad av handlingen: tolvåriga Harriet har växt upp i skuggan av sin döda bror Robin. Robin hittades hängd i ett träd och om han mördades eller begick självmord har aldrig blivit klarlagt.
Harriets familj är något dysfunktionell: mamman begraver sig i sorg efter Robin och låter allt förfalla, systern Allison glider runt som en zombie och pappan flyttar till en annan stad för att ibland komma hem och härja runt. En trygg punkt i Harriets vardag är hemhjälpen Ida. Där återfinns även den starka mormodern och hennes mer eller mindre vimsiga systrar.
Att ens nämna Robins död är tabu. Harriet är nyfiken och börjar på egen hand nysta i den 12 år gamla händelsen.
En rad mer eller mindre udda figurer kantar Harriets väg mot vad hon tror är en lösning. Jag gillar alla levande person- och miljöbeskrivningarna. Jag gillar t.o.m. att läsa om de otäcka ormarna som finns i amerikanska södern, även om det var snudd på att jag fick hoppa över några rader eftersom ormarna kom krälandes ur boken.
/Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar