Träffa Loranga, Masarin och Dartanjang - som serie!

Missa inte att fantastiska Loranga, Masarin och Dartanjang nu har kommit som en jättefin serie skapad av Sara Olausson:

Sara har efter förlagan av Barbro Lindgren skapat en färgsprakande tolkning av boken. Perfekt att läsa i den grå novemberkylan.

/Sofia

Mitt livsfarliga liv

Ann Caroline Håkans har so far kommit ut med två böcker om Juni, som går i andra klass. Hon känner att hon är som två olika personer; en hemma och en i skolan. Hemma är hon glad och sprallig och tycker om att vara i centrum, medan hon i skolan är väldigt blyg och rädd för vad andra ska tycka om henne. I skolan önskar hon att Bella ville vara vän med henne, Bella är den snällaste i klassen och alla vill vara med henne. Men när Bella och Jossan blir bästisar, då blir Juni ännu mer utsatt och allt hon gör blir fel.

I den första boken; Badhuskrisen, ska klassen till badhuset och simma för första gången. Hela klassen ser fram emot detta, alla utom Juni. Hon kan nämligen inte simma, och hon känner att då Dagen D är här kommer alla se att hon inte kan simma och reta henne för det i tid och evighet. Räddningen kommer från ett väldigt oväntat håll.

I den andra boken; Tvärflöjtskrisen, är det dags för klassen att välja om de vill spela ett instrument i musikskolan. Junis högsta dröm är att spela tvärflöjt, men då Bella och Jossan högt och tydligt meddelar att det är töntigt att spela instrument vågar Juni inte lämna in lappen med önskemålet. Hennes dröm går i kras. Värre blir det när fröken förkunnar att de två som ska spela tvärflöjt på fredag är, inga mindre än, Bella och Jossan! Om bara Juni inte hade varit så feg, tänker hon!

Författaren lovar att det kommer fler böcker om Juni, och det ser jag verkligen fram emot! Jag tycker det beskrivs klockrent hur det känns att vilja passa in, och rädslan för att inte göra det. Det är både väldigt roligt och lite ledsamt.

/Julia

Thydells bästa hittills!

"Ursäkta att man vill bli lite älskad" handlar om Nora. Nora är en normal tjej med normala problem, men tro inte att läsningen blir tråkigt för det! Redan från första sidan har jag ett leende på läpparna medan jag läser, för språket är tokcharmigt, roligt och träffande. Tvära kast och mycket självironi och självömkan. Då och då får vi läsa ett Noriskt ordspråk. Det kan till exempel vara: "Efter solsken kommer typ regn eller nåt annat skit", eller: "Skrattar bäst som skrattar snyggast" eller: "Inget hångel utan helvete".

Måste citera lite till för att ni ska förstå hur bra det här är:

"Jag är bara alldeles, alldeles übervanlig, ingen talang, inget missfoster, det är liksom inte så att jag står framför spegeln och bara UÄÄÄÄH MITT LIV ÄR FRUKTANSVÄRT och spegeln spricker och allt går i kras och jag börjar hugga mig med skärvorna och fradga krullar sig ur munnen och det spelas sorglig musik av små kortväxta fiolflickor i spända kjolar.
Nej.
Istället vandrar jag runt runt som ett förvirrat marsvin helt utan framtidsutsikt och mål."

Ser ni? Erkänn att ni vill läsa den!

Tecknakurs med Esbjörn Jorsäter

På höstlovet fick Flemingsbergs bibliotek besök av Esbjörn Jorsäter, författare till en massa tecknaböcker. Han visade hur man tecknar människor, drakar med mera och kolla in resultatet! Vi har många begåvade konstnärer visade det sig.

Det krälade, kröp och hoppade på Segeltorps bibliotek!

Den 25/10 hade Segeltorps bibliotek besök av kaninen Ninen, ormen Tessin och spindeln Bettan samt deras skötare Tytte från Skansen Akvariet. I en och en halv timme fick drygt 20 glada och nyfikna barn och vuxna höra om djurens vanor. Vet ni till exempel att spindlar är jätterädda för människor? De vill bara fly när vi kommer och det är därför som de springer iväg så fort - det som många människor blir rädda för.

Alla som ville fick klappa djuren! Här kommer några fotografier från kvällen.


OBS! DET BLIR FOTOGRAFIER PÅ ALLA DJUREN INKLUSIVE ORMEN OCH SPINDELN!

Här har vi Hannah med kaninen Ninen, en gigantisk bondkanin. Ninen syns tyvärr lite dåligt då han är albino och ligger på en vit handduk.

Hannah och Bettan!

Även bibliotekarierna ville hålla i djuren. Först ut var Elinor och Bettan.

Jag och Bettan

Elinor och ormen Tessin. Samt djurskötaren Tytte. Jag tycker Elinor var mycket modig som vågade ha Tessin runt halsen.

Så här såg det ut när jag själv skulle våga klappa Tessin. Ska jag våga?

JAAAAA!

Även det här är min hand som klappar Tessin. Läskigt och roligt på samma gång!

Att klappa Bettan samt ha henne i handen var "a piece of cake" tycker jag. Mycket läskigare med Tessin! Men det gick bättre och bättre så kanske vågar jag ensam hålla i en orm någon dag.

En jätterolig kväll tyckte alla som kom! Tack till Tessin, Bettan, Ninen och Tytte!

/Sofia

Vita har en hemlighet

Kerstin Lundberg Hahn har kommit med en ny bok som heter Vitas hemlighet. Vita går i första klass och bor med sin mamma i en lägenhet över pizzerian Amore. Vitas pappa bor i Italien, och Vita längtar mycket efter honom, även om hon trivs väldigt bra med mamma och skulle sakna henne väldigt mycket om hon bodde i Italien. Vita ska snart bli storasyster och det ser hon fram emot enormt mycket! Det jobbiga är bara att hennes lillebror som snart ska födas finns i Italien, med Vitas pappa och hans nya fru.

Nu har hösten kommit och det blir mörkare på kvällarna. Vita tycker plötsligt att hon ser och hör underliga saker. Någon som kikar på henne bakom ett fönster till pizzerian, ett ylande på natten som låter som en varulv...Vita blir väldigt rädd. Men samtidigt känner hon att hon måste ta reda på vad det är, annars kommer hon aldrig kunna sova mer!

Jag fastnade på en gång för Vitas hemlighet som förutom den underbara berättelsen har väldigt fina bilder av Maria Nilsson Thore. Kerstin Lundberg Hahn får med nästan allting i Vitas hemlighet; spänning, kärlek, vänskap, barns rättigheter, familj och en massa andra saker! Det bästa av allt, tycker jag, är att allt berättas utifrån Vitas perspektiv.

/Julia

Här ligger jag och blöder

För det första är det en väldigt bra titel på den här boken, OCH ett väldigt snyggt omslag. För det andra så är den precis lika bra som den ser ut!

Vi får träffa Maja (16) just när hon sågar av sig sin tumme, eller i alla fall en liten bit av den. Det händer på skulpturlektionen (Maja hävdar envist att en hylla kan också vara en skulptur!) och lärar-Valter kontaktar hennes föräldrar. Pappa blir förstås orolig och verkar tro att hon gjort det med flit. Alla verkar tro att Maja är psykist labil och det irriterar henne. Något som irriterar henne ännu mer är att hennes mamma inte hör av sig. Även om de inte bor ihop (Majas mamma och pappa har varit skilda sedan Maja var 3 år) så kan man väl förvänta sig att hon hör av sig när hennes enda dotter sågat av sig tummen? Majas mamma har aldrig varit som andra mammor men Maja blir ändå lite orolig. Men mest är hon arg!

Denna Jenny Jägerfelds andra bok är väl värd sin Augustprisnominering! Läs den!