onsdag 29 september 2010
Lördagspåsar!
torsdag 23 september 2010
En liten bok med stort innehåll
En dag till skänks är en kortroman på 150 sidor och är endast 15x10 cm stor. Det är Corine, singel i Paris, som berättar om ett bröllop som hon och två av hennes syskon är på väg till. Storebrodern kör bilen och bredvid sitter hans gnatiga fru. Corine har alltid för avsikt att vara trevlig mot henne, men efter allt för många pikar ser hon det som sitt uppdrag att göra henne upprörd, allt medan hennes bror inte höjer rösten en enda gång. Hennes storasyster, Corines motsats med dock bästa vän, är nyskild och har en jobbig period bakom sig, men bestämmer i sista stund att följa med.
När de kommer fram till bröllopet lämnar de en väldigt spänd stämning i bilen och broderns fru är nära bristningsgränsen, hon stör sig på allt systrarna gör. Hon går i förväg, och syskonen bestämmer sig snabbt och impulsivt för att rymma. De tar bilen och åker till ett slitet slott där deras lillebror bor och arbetar. Tillsammans upplever de både dagen, kvällen och det förflutna tillsammans.
/Julia
tisdag 21 september 2010
Hedvig hjärtar Carlos Ruiz Zafon
Böckerna fängslar från första stund och Ruiz Zafons språk tillåter karraktärerna att bli så levande att de nästan finns bredvid i rummet. I båda böckerna får vi följa en huvudberättare med en stark relation till böcker. Vindens skugga handlar om unge Daniel vars pappa visar honom "De bortglömda böckernas gravkammare", ett ställe där Daniel får adoptera en bok. Han blir som besatt av att hitta författaren till sin valda bok och Vindens skugga följer Daniel genom livet och sökandet efter författaren.
Även i Ängelns lek får huvudpersonen David besöka "De bortglömda böckernas gravkammare". David är själv författare och besöket i gravkammaren leder till att han kommer i kontakt med en ytterst märkligt och skrämmande man. En man med ett omöjligt uppdrag...
Både Daniel och David får i böckerna kontakt med diverse märkliga personer som befolkar Barcelona. En del är goda men jag skulle vilja säga att ännu fler är onda och varken Daniel eller David vet i sina respektive böcker vem det går att lita på.
Spännande, fascinerande, otäckt och lite sorgligt.
Det jag också tycker mycket om är att en del saker i böcker går igen, inte bara "De bortglömda böckernas gravkammare". Mer om det säger jag inte. LÄS!
/Sofia
lördag 18 september 2010
Pelle är tillbaka!
Bertil visar Pelle runt i rymden, och det finns faktiskt fler bebodda planeter än man kanske tror. Eller vad sägs om till exempel Robotplaneten och Dansplaneten? Men Björkman är närmare än de tror...
Pelle på planetfärd är en stor bok med, naturligtvis, underbara bilder. Min favoritbild är definitivt bilden av Dansplaneten, där kan man kanske skymta någon man känner igen.
/Julia
torsdag 16 september 2010
Läskigt läge
Barnen är modiga och går in igenom en källardörr som står på glänt. Men när slottet visar sig vara bebott får de panik och försöker rymma därifrån...
Nyckelbarnen
Siri bor med sina föräldrar i en lägenhet. Hon tycker att livet är helt okej, hon har klasskamrater att umgås med under skoltid och efter skolan går hon till fritidsklubben. Men när fritidsklubben stänger ner blir Siri plötsligt ensam på eftermiddagarna. Hon har inga kompisar utanför skolan och hennes föräldrar både arbetar och är ute på jobbresor mest hela tiden. Siri tycker inte alls om att vara hemma själv. Hon tycker inte om mörkret eller hur det låter i väggarna när det är sådär tyst. Hon driver hellre runt på stan och låter tiden gå.
Efter en tid märker hon att det är fler som är ensamma efter skolan och hon börjar umgås med Leo och Linn som bor i samma hus. Det hittar på allt möjligt och blir riktigt bra kompisar. Men i skolan är allt inte lika bra. Fröken är taskig mot de som har det svårt och favoriserar de duktiga eleverna. Det tycker inte Siri och hennes kompisar är okej, speciellt inte då det är Leo som är speciellt utsatt. Då Leo till och med blir beskylld för sådant han inte gjort går Siri och Linn till rektorn, men inte heller hon lyssnar på dem.
Siri, Leo och Linn bestämmer sig, tillsammans med Nizar i klassen, att hämnas på rektorn. Nizar har fått tag på rektorns nycklar, och det är bara början på deras hämndaktion.
Det är mycket som händer i boken, detta är bara ett av spåren, men jag läste ut boken i ett nafs! Den är riktigt läsvärd och tar upp många viktiga saker.
Sara Kadefors har tidigare skrivit Sandor slash Ida.
/Julia
torsdag 9 september 2010
Du vet var jag finns
Du vet var jag finns är Rachel Cohns senaste bok på svenska.
Gillar man hennes tidigare böcker lär man inte bli besviken på den här heller! Det rappa språket och förmågan att skildra unga människor utan att det vare sig blir för seriöst eller oseriöst känns igen.
Boken handlar om två kusiner som under barndomen varit oskiljaktiga bästisar, men som nu utvecklats i helt olika riktningar. Miles är den totala outsidern. Hon struntade mer eller mindre i skolan för att kunna läsa böcker och egentligen tycker hon bäst om att vara ensam. Kusinen Laura är hennes raka motsats, ambitiös och omtyckt av alla.
En dag är Laura plötsligt död. Hon har tagit livet av sig utan att någon vet varför. Och mitt upp i allt bestämmer sig dessutom Miles mamma för att lämna landet.
Miles lämnas nu ensam med sin släkt, sina tankar och sin saknad efter Laura.
Trots boken tragiska inledning är inte det här en helt nattsvart bok. Huvudpersonen Miles sätt att berätta historien gör att det smyger sig in en hel del humor och smarta tankar i allt det ledsamma.
/Mattias J
Spännande med Riddarskolan
/Julia
tisdag 7 september 2010
Hur många ord kan jag skriva om den här boken?
Boken som jag läste i sommar och som fortfarande hänger sig kvar i mitt medvetande är No och jag av Delphine de Vigan.
No och jag är berättelsen om överintelligenta Lou som lever ett liv mycket i sina tankar. Hon har inga direkta vänner, en mamma som är deprimerad av sorg efter att ha förlorat ett barn och en pappa som spenderar mycket tid på jobbet.
När Lou bestämmer sig för att göra ett skolarbete om hemlösa i Paris där hon bor, träffar hon den några år äldre No som lever på gatan. No går motvilligt med på att låta sig intervjuas av Lou som i sin tur blir besatt av tanken att hjälpa No.
Det här låter som om det skulle kunna bli en sliskig feel good-bok ut i sista bladet men det blir det inte. Delphine de Vigan har ett sätt att skriva på som levandegör karaktärerna och berättelsen förs framåt i något som jag skulle vilja kalla realism-ångest-lycka. En del frågetecken rätas ut och andra inte.
Boken i sig ser liten och oansenlig ut men innanför det grå omslaget döljer sig en av mina finaste läsupplevelser i sommar.
Besök gärna förlagets hemsida och läs mer om boken.
/Sofia